Att segerherrar och kungar i triumf tågar in i egna eller erövrade städer går långt tillbaka i historien. Ofta blir det festliga tillställningar med sång, musik och dans. I Mackabeerböckerna i Gamla testamentet beskrivs hur Simon Mackabeus återtar Jerusalem från de grekiska Seleukiderna.

Sedan höll han sitt intåg under psalmer och lovsånger. Simons folk tågade in i den på den tjugotredje dagen i andra månaden år 171 under jublande tacksägelse, med palmkvistar, med lyror, cymbaler och harpor, under psalmer och lovsånger. En svår fiende hade krossats och fördrivits från Israel.

Romarna gjorde de triumfatoriska intågen i Rom till en institution som beviljades segerrika fältherrar och deras krigshärar. Triumftågen var både en folkfest och en religiös rit. Först gick senaten och ämbetsmännen, sedan trumpetare. Därefter segerherren i vagn. Traditionen med triumfbågar stammar ur samma tradition.

Men även i erövrade städer höll romarna cermoniella intåg, så kallade adventus. Det var både erövrarnas sätt av fira segern men också stadens sätt att betyga sin lojalitet med sina nya härskare under cermoniella former.

Medeltidens europeiska intåg

På medeltiden utvecklas en utbredd sed med kungliga intåg i Europas städer. Det var ofta högtidliga ceremonier där de styrande i staden fick betyga sin lojalitet till en ny kung eller kejsare. I början av medeltiden var det tämligen enkla intåg men under slutet av medeltiden har de utvecklats till storslagna folkfester med pompa och ståt.

Kejsar Karl V gjorde fler intåg än någon tidigare härskare under medeltiden. Hans intåg i Brugge 1515 är ovanligt väldokumenterat. Men alla kungar med självaktning genomförde ofta flera intåg i städer man erövrat eller ville markera överhöghet över.

Läs mer om kungliga intåg under medeltiden.

Att tåga in i Stockholm
Kungliga intåg i Stockholm hade förekommit flera gånger under unionstiden. Ofta var det danska kungar som genom sina intåg markerade sin överhöghet och mottog folkets hyllning och stadens lojalitet. 1457 håller den danske unionskungen Kristian I sitt intåg i Stockholm vid midsommartid sedan den svenske Karl Knutsson Bonde jagats iväg. Karl Knutsson kommer dock tillbaka som kung 1467 och håller intåg i Stockholm den 12:e november det året.

1471 är det den svenska riksföreståndaren Sten Sture den äldre som tågar in i staden efter att han valts till riksföreståndare

1497 gör Kristian I’s son kung Hans sitt högtidliga intåg i Stockholm på senhösten för att på samma sätt markera sin överhöghet över Sverige i landets viktigaste stad. Sten Sture var den äldre var den svenska antagonist han hade nedkämpat.

1520 hålls det kanske ståtligaste av alla intågen i Stockholm då kung Kristian II – ”tyrann” även kallad – gör sitt intåg i staden efter att ha Sten Stures änka fru Kristina Gyllenstierna överlämnat staden till kungen mot löften om allmän amnesti.

Åtföljd av 1000 ryttare och 2000 man till fots färdades följet ned från Söders höjder, motsvarande dagens Katarinavägen, mot Slussen, dåvarande Södertorn. Klockan 8 slår staden upp sina portar för Kristian II som avtalat. Han mottar först stadens nycklar och i en högtidlig procession rider han först till Storkyrkan och sedan till slottet. Redan dagen innan hade Kristina Gyllenstierna lämnat över slottet till riksrådet, och det är riksrådet som nu öppnar slottet för Kristian II. Lättnaden tycks vara stor i staden och fred förkunnas av kungliga trumpetare på Stockholms gator. Glädjen över freden smolkas dock en smula när Kung Kristian låter resa galgar på både Stortorget och Järntorget…

Läs mer på serien om Stockholms blodbad.

Tre år senare är det dags för ett nytt kungligt intåg men denna gången inte av någon dansk unionskung utan av Sveriges nyvalde kung Gustav Eriksson, Vasa.